Min första MTB-tävling

Idag var det ingen vanlig träning på CK Master utan en minitävling för alla i klubben. Jag har alltid tyckt att det är trevliga tillställningar men har alltid sett dem från en bekväm föräldraroll. Den här gången skulle det bli annorlunda! Jag valde att anmäla mig till tävlingen. Jag tänkte att det får gå som det går. Otränad och oerfaren behöver man ju inte ha några ambitioner.

Vid hästhagarna i Skatås var ju Larsa redan på plats! Vi brukar ligga ganska nära varandra på träningarna. Det skulle bli kul att mäta krafterna lite i tävlingssituation…

Först måste man ju psyka varandra lite… Jag hade tur och hamnade i första startledet! Det var ju en förpliktande plats! Hamnade jämte Johanna. Hon var snabbast iväg, men jag låg 2:a. Föga anade jag vilken påfrestning som komma skulle – jag hade inte ens sett banan innan loppet gick så jag var helt oförberedd!

Efter första varvet tänkte jag ”Hur i alla tider skall jag orka fem hela varv??!” men efter 2 varv kändes det lite bättre. Jag tror att jag hade bränt det mesta krutet vi det laget, och de flesta hade redan kört om mig. Ett lugn infann sig och jag slappnade av lite.

Då hittade jag en stubbe jag inte hade sett förra gångerna. En klassisk ”hand over bars” var ett faktum. Tur var väl att jag inte hade så mycket fart, annars hade jag lätt kunnat skada mig. Ett litet blåmärke kan man leva med, särskilt när det sitter på ett ställe jag inte gärna visar publikt.

Vi fick kämpa oss uppför en ganska tyken backe mot slutet av banan, och jag gjorde som de flesta – hoppade av och gick. Särskilt som starten på backen kom precis i en hårnålskurva. Lite klurigt att behålla farten uppför där.

Sista varvet kändes det ganska tungt igen. Nu började mjölksyran göra sig påmind – särskilt i nerförsbackarna då jag stod och parerade alla rötter och stenar. Konstigt nog påverkades inte farten i uppförsbackarna så mycket. Den där backen då? Jo sista gången spikade jag den! Skam den som ger sig!

Väl nere på platten igen och på välkända stigar lyckades jag hitta en rot som gömde sig i gräset. ”Hand over bars” nummer två! Helt otroligt! Det var bara att sopa upp cykeln igen. Den här gången fick jag justera styret lite. Sen upp på sadeln och trampa mig in i mål.

In i mål gick jag som siste man! Jag tog mig runt! Det var det viktigaste – och min seger låg på det personliga planet. Jag övervann den där viljan jag brukar ha att alltid ge upp. Det var en riktigt skön känsla att gå i mål då!

Larsa hade gått i mål lite tidigare. Hade inte jag vurpat nyss hade han och jag säkert spurtat in i mål jämsides! Nästa gång kan jag banan och vet hur jag skall lägga upp det hela. Jag kan dock lätt säga att tävlingar inte är min grej! Jag kommer aldrig att bli så bra att jag kan hävda någon bra position. Men jag tycker det är kul och man känner sig stark och nyttig efteråt!

Vi stannade kvar och kollade in sista tävlingen och gick runt och minglade lite. Erik körde rätt bra och hamnade på 4:e plats. Nu har jag fått lite känsla av vad Erik går igenom varje tävling i Västgötacupen! En nyttig erfarenhet!

Alla bilder av Anna Kristiansson