Idag skulle Erik och jag bli invigda i en ny vattensport! Vågsurfning! Både Erik och jag var mäkta spända inför detta efter alla strandpromenader då vi beskådat dessa häftiga bränningar slå in på stranden! Jag kan ju lätt konstatera att jag hyste en svag oro för en 10-åring som bara simmat 200m i bassäng att kasta sig ut i dessa vattnets lekar!
Vi startade tidigt på morgonen – 7:30 skulle vi ses utanför Andrzejs verkstad för att prova våtdräkter och välja ut brädor. Vi chansade på att vi kunde få komma in och äta frukost redan 7:20 – vilket visade sig gå alldeles utmärkt. En snabb skål med yoghurt och müsli med lite blandad torkad frukt, ett par frallor med ost, ett glas juice och ett wienerbröd fick duga. Frukost snabbt intagen på stående fot på en i övrigt tom altan vid restaurangen och vi gav oss iväg till verkstaden.
Våtdräkter var vi ju vana vid så vi var snabbt påklädda! Vi bar 2 brädor på 2 personer. Ganska lämpligt med tanke på vinden som var ganska frisk! Det var ändå en bit ner till vattnet, men vid denna tiden på dagen var det helt tomt på stranden! Vi kunde välja och vraka plats helt fritt.
Väl i vattnet kände både Erik och jag att våtdräkterna höll mer än väl vad de lovade av isolering från vattnet – som trots breddgraderna höll knappa 21° C. Det var ganska långgrunt vilket i och för sig kanske är en grundförutsättning för en nybörjares snälla långsamma vågor. Med surfbrädor på bogsering började vi vada ut i vattnet. Vi var 4 schweizare som gick en veckokurs och i och med denna dagen gjorde sin sista dag – och så vi två svenskar som nybörjare.
Vår instruktör Elian ägnade rätt mycket tid just åt oss som var nybörjare. De andra skötte sig mer eller mindre själva. Elian var från Frankrike, men pratade flytande engelska och Erik hade inga problem att förstå när han pratade. Efter bara två (2!) försök ställde sig Erik upp på sin bräda och red den hela vägen ända in till stranden! Schweizarna tittade på honom och sa nog ett och annat till varandra konstaterade Anna – som efter en lite mer långdragen frukost än vår hade hittat oss nere på stranden.
En tanke slog mig att den bräda som Erik hade kanske var i största laget för honom – men att det kanske inverkade på ett positivt sätt i och med att han då fick mer att stå på och lättare kunde komma upp på brädan. När jag försökte ställa mig på min tippade nosen ner i vattnet ganska omedelbart och jag åkte av framåt. Detta är en övningssport och inget man behärskar i brådrasket!
Erik dök bara ett par gånger i vågorna – i övrigt red han duktigt på brädan hela tiden! Vi andra kämpade för att komma upp på våra brädor. Jag lyckades komma upp på knä på brädan ett par gånger, men aldrig upp på fötterna.
Efter dryga två timmar i vattnet började det komma andra människor på stranden. Bland annat ett nytt gäng med brädor och tillbehör. Elian ropade till oss alla att nu var det bara tio minuter kvar. Vi hade båda trott att vi skulle hålla på hela förmiddagen, men vi måste ha läst fel någonstans. Vi var trötta men definitivt inte färdiga för dagen! Det här var roligare än något annat vi testat tror vi!
Vi har redan börjat kolla efter ställen både i Sverige och Norge för vågsurfning – som verkar vara på frammarsch. Det poppar upp ställen både här och där. Apelviken söder om Varberg är ett av våra närmaste ställen.
Man kan säga att surfing är en livsstil. Alla verkar vara skönt värnande om både djur- och växtliv i vår vackra natur. I surfbutiken utanför hotellentrén pushar de mycket för en rörelse som heter ”Clean Ocean Project”. De samlas med sopsäckar och försöker rensa stranden från allsköns skräp och plast och deltar gärna i projekt som rensar havsytan från plast som flyter omkring. Allt verkar mycket sympatiskt.
