Anna kommer ofta med små tips om nya ställen att cykla på. Jag är inte alltid så bra på att hitta de där ställena, min uppgift är mer att efterarbeta idéerna – fixa en fulladdad GPS med ett bra spår och alla geocacher i området. Ibland blir spåret ganska summariskt när Google-Earth inte har med information om alla stigar i området.
Det här spåret skissade verkligen upp grovt var stigen gick. Som tur var hade kartan i GPS-en en bättre stigdatabas. Området var till största delen ett riktigt paradis med fina stigar och härlig blandskog. En del passager bjöd på riktigt smala spänger där både jag och Anna valde att leda cyklarna. Mellan spängerna var det väldigt vått och lerigt bitvis.
Jag har lite problem med cykeln som blev värre idag än det varit förr. Däcken har varit paffa varje morgon innan vi gav oss ut, men har hållit trycket under dagen. Idag pyste luften ut så jag var tvungen att pumpa flera gånger under dagen. Jag har nog varit lite slarvig med gucka i däcken. Väl hemma monterade jag faktiskt ner hjulen och lade i två slangar. Det där med slanglöst överlämnar jag åt proffsen som kör mycket tuffare än jag gör.
Geocacherna då? Jo det började tufft med en klättercache, ett petrör som satt fast ett par meter upp i en tall. Klättercacher har jag ju tagit ett par stycken och även placerat en och annan. Den här var lätt att ta. Nästa satt i en gran mitt inne i ett snår. Lite klurig att hitta, men koordinaterna stämde rätt väl.
Nästa cache låg nästan 20 meter fråm den angivna platsen, och jag lade faktiskt ner GPS-en och gick efter intuition istället. Det betalade sig, och snart kunde jag plocka fram loggremsan.
Någon gång hamnade jag i radioskugga så jag är glad att det gick att notera tagna cacher i GPS-en. Det svåra med GPS-en var nog att hålla koll på spår, cacher och annat när stigen gick kors och tvärs över rötter, över stenar och genom pölar. Flera gånger missade jag cacher då stigen blev för komplicerad att cykla på.
Ibland blev landskapet rätt dramatiskt, och vi cyklade andäktigt förbi ett vattenfall där det en gång funnits en skvaltkvarn. Kuperat med stigar där man inte vet om det är upptrampat eller om vattnet har runnit och eroderat fram en stig. Emellanåt dyker det upp fina slickrocks och man får lätt att cykla, när inte framhjulet var pafft vill säga.
Helhetsintrycket av den här trippen var ett vildvuxet paradis med mycket blandad terräng, ganska glest med cacher och hela tiden påminda om att man var på gränsen till ett gammalt militärt skjutfält. Det satt skyltar hela vägen längs stigen som varning för att ge sig in och vildtrampa. Vi hade otrolig tur med vädret och vårsolen värmde bra! Vi kom hem nöjda och glada. Jag fick 7 nya glada gubbar på cachekartan! Man kan lätt säga att det fanns utmaningar både för cyklingen och geocachingen.
