Alla gillar olika! Lite tankar om geocaching…

Nu har vi hållit på med geocaching en hel del de senaste åren. För några år sedan började jag så smått att lägga ut egna geocacher. Den första jag lade ut var en mellanstor burk på vårt naturreservat i Yttre Bodane i Dalsland. Jag var jätteförsiktig med att jag inte skulle störa någon med mina burkar jag lade ut så jag kontaktade Länsstyrelsen och Västkuststiftelsen, ägaren till marken. Länsstyrelsen gav ett avmätt ”Ja” på mina frågor. Det kändes inte som om de brydde sig särskilt mycket. Det enda de var noga med var att alla rösen på reservatet skulle få vara orörda. Men självklart tänkte jag! Risken kan ju dock finnas att mindre omtänksamma besökare börjar rota i ett gammalt fornminne, så därför har jag nogsamt skrivit röda varningstexter i beskrivningen att geocachen minsann inte ligger i röset!

Västkuststiftelsen gav mer positivt svar och sade att de bara hade haft positiva erfarenheter av geocacher på deras reservat, då de lockar dit besökare – och sade de ”geocachare är i regel mycket måna om markerna och naturen”. Ett gott betyg tycker jag.

Med dessa orden i sinnet klarnade min strategi för utläggning av geocacher: de skall ha ett trevligt presentativt syfte. Man skall ju förstå varför en geocache finns på ett område. Det finns så många olika intressen att fresta. Jag och min son är tillsammans uppe i 47 utlagda geocacher nu. Vi har försökt att locka folk till vackra naturreservat och fina naturplatser. Bara i Yttre Bodane naturreservat har vi numera 22 geocacher som besöks flitigt av både svenska och utländska geocachare. De flesta lovordar området och tackar för att de blivit visade hit!

Somliga lägger cacher på f.d. militärt intressanta platser som bunkrar, luftvärn, flygfyrar och liknande. Andra väljer olika industrier och deras historia, typ gamla gruvor och förfallna gruvbyggnader. I sommar besökte vi en gruva vid Fröskog. Jag läste lite om den och det visade sig vara en engelsk projektör som köpte mark, startade gruvdrift för att utvinna kopparskiffer och sålde aktier runt om i världen för att få kapital. Tyvärr gav inte gruvan tillräckligt – och Dalsland fick sin egen lilla Krueger-affär.  Geocachen låg så att man var nödd att vandra förbi alla gruvorterna och även ett lodrätt schakt som var fyllt av vatten – som man faktiskt brukar bada i!

Kallt var vattnet, men kristallklart och djupt. Undrar om någon har koll på hur djupt det är? Orterna med sina gamla förfallna dörrar och rester av gruvvagnsräls var tacksamma fotomotiv. I en ort fanns det kvarlämnade värmeljus, och det visade sig att en lokal sångkör brukar ha konserter i den orten vid nyår. 

Efter alla gruvorterna hittar man en liten utsikt där man kan beskåda landskapet nedanför med sjön Ärr och Fröskog kyrka. Vet inte om man till och med kan se ända till Fengersfors pappersbruk. Vid utsikten med bänkar och eldstad låg sedan geocachen. Det var ju helt uppenbart varför den låg där! Vi kom därifrån med en ”glad gubbe” på geocachekartan samt en trevlig utflykt i minnet.

Vi har insett att utan geocachingen hade vi nog aldrig fått se många platser, fått se gamla drömmar som gått i kras, gamla arbetsplatser, ställen där folk har levt och bott! Fascinerande gamla torp mitt inne i skogen – där man har stått och funderat på var i allsin dar vägen till torpet hade gått. Vid ett gammalt torp hittade jag en tom blå flaska som hade innehållit hårvatten. Sorten finns fortfarande att köpa idag och designen på flaskan verkar – om än moderniserad och i plast – vara oförändrad genom alla åren. Vad för människa hade bott i detta lilla skjul i skogen? Hade han (troligen) gjort sig fin i håret för att besöka någon dansbana i närheten? Var han fattig dräng på någon gård i närheten? Var hårvattenflaskan hans dyraste ägodel? Det ligger en geocache vid en före detta dansbana vid Håverud. Ytterligare en geocache utsatt för att locka fram fantasin. Vad för scener har utspelat sig där under åren? Vilka människor har besökt denna plats?

Vi besökte ett ställe med väldigt många geocacher på lång rad – med typ 200 meters avstånd i snitt. Sådana områden brukar kallas ”trader”. Vi insåg snart att det finns geocacher som nästan bara är till för att skaffa sig en pinne i protokollet. Det framstod tydligt när vi fann oss mitt inne i ett tätt gransnår och inte visste vart vi skulle gå och hur vi skulle gå för att ta oss dit. För vår del känns sådana cacher inte så betydelsefulla, särskilt om man är ett par stycken som kanske inte är så begivna just på själva geocachingen. Tristast blir det när man måste lämna en person i bilen för att hålla den flytande när det inte finns något ställe att parkera på. Vi har flera bekanta som inte tvekar en sekund på att ta sådana ”trader”. Men i ivern att skapa trader med geocacher som ligger på snitt 200 meters distans hamnar man snart i bryderiet var i allsindar man skall sätta/hänga en cache. Mer än en gång har vi stått mitt i ett ormbunksnår och faktiskt ”DNF-at” (Did Not Find). Sist stod jag ensam mitt inne i ett björnbärssnår med klasar av fästingar drällande på mig. Till slut hittade jag burken, och det tog mig 10 minuter att tillryggalägga 1,5 m för att jag skulle få med mig mina kläder i ett stycke efter att burken var loggad! Cache i liten stubbe bland brännässlor är också en vanlig klassiker. Nu känns det som man är längst borta från geocacher som är till för att ge besökaren en vacker naturupplevelse!

Sedan har vi varit på trader som är lite mer genomtänkta i det att burkarna faktiskt är placerade vid strategiska ställplatser för en bil. Andra trader är välmarkerat utpräglade cykeltrader – bakom bommar t.ex. Sådana trader har vi besökt – just i syfte att snabbt få in ett gäng pinnar i protokollet t.ex. för Erik när han skulle upp i 1000 cacher.

En sort med geocacher ger lite tvetydiga känslor tycker jag, och det är multicacherna. Å ena sidan är man inte så villig att ta sig an trader bara för att få ett gäng pinnar. Det finns inte så mycket utflyktsdimension i det. Å andra sidan känns det som överdrivet jobb att ta sig an en multicache – mycket jobb för en pinne. Multicacher brukar i och för sig ofta vara väl genomtänkta – man skall ta sig till flera olika väl valda ställen och längs vägen få en upplevelse, efter vilken belöningen sedan hägrar. Oftast i form av en större burk med eventuella överaskningar t.ex. leksaker man kan byta till sig. En sådan är en forntidsvandring i Tumlehed i Torslanda. Den är på hela 6 steg tror jag och besöker gamla fornborgar och boplatser. Finalen ligger på en kulle med ganska bra utsikt visserligen, men det är otillgängligt in absurdum! Jag har i varje fall inte hittat någon bra väg dit upp. Av utsiktsplatser i Torslanda är den enligt min mening inte den bästa.

Andra cacher som gör att man funderar lite på syftet är jättesvåra mysteriecacher där man skall använda sin gissningsförmåga och finurlighet för att få svaret. Oftast är det väldigt nischade färdigheter som gör att man kan lösa mysteriet. En sådan ”myst” vi löste gick ut på att man skulle känna till systemet för färgringar på gamla tiders motstånd i radioapparater. En annan vi löste bestod i en bild – ett s.k. stereogram ur vilken 6 st siffror uppenbarade sig om man visste hur man skulle göra. Händelsevis råkade jag känna till båda och mystarna gick att lösa – för mig. Andra mystar är kompletta mysterier för mig! Jag får nog inse att jag antagligen är ovanligt korkad. Dessa cacher är geocacharens vintersyssla, då de flesta cacher är insnöade och det är för kallt att leta burk. Geocaching framför brasan kan vara nog så trevligt! När våren äntligen kommer har man en bunt med cacher som bara är att åka och ta! Testa en typ som jag gillade särskilt, med satellitbilder som skall paras ihop med rätt plats på Google Maps. När rätt zoomgrad och ungefär rätt plats är vald får man en ledtråd till lösningen! Denna är ett exempel: GC5JVQH

Själv har jag faktiskt skapat ett par mystar med nära nog omöjliga lösningar. En bygger på ganska avancerad matematik som inte är allmänt känd för gemene man. Två andra bygger på kryptografi. Helt ärligt är dessa skapade enbart för att jäklas med folk! Fast somliga lyckas ta sig igenom mina kluriga mysterier och loggar dem. Andra myster är samlingsmysterna där det går ut på att ta samtliga cacher i en serie för att få ledtrådar till finalen. I mitt fall med cacherna på Yttre Bodane leder ledtrådarna till lösningen till en myst. Den ligger på ett ställe väl värt att besöka, och om årstiden och vädret är rätt en perfekt badplats som belöning när man har vandrat nära en mil på bekväma skogsstigar. Mysten är lättlöst även utan universitetsmatte. Övriga burkar på reservatet Yttre Bodane är lätthittade och placerade med fokus på vackra vyer och naturupplevelser.

Alla gillar olika! Det finns powertrails på över 1000 cacher! Kul om man tävlar med andra cachare om vem som har flest. Jag har hört att vissa hänger en burk på nästa burks gren och loggar i bilen unterwegs men jag lyckas inte få ihop det hur det skall gå till.

Men vad skall man då tänka på om man vill lägga ut en geocache? Vi tycker – ”Make it count!” – Gör en cache som man kommer ihåg som en trevlig upplevelse! Den får gärna vara enkel och lätt hittad men att man kommer till spännande platser. En cache som gör att man känner just så – Hit hade jag aldrig kommit om det inte hade varit för denna burken! Cacher som är konstruerade på det viset har i varje fall gett oss de trevligaste minnena. Men alla är ju olika och tur är väl det! Det som passar oss passar inte alla.