Väckarklockan ringer klockan fem. Det är bara att kliva upp för att göra sig iordning, äta ordentlig frukost, packa in alla cykelprylar och hänga på cykelställ och cyklar på bilen. 6:50 lämnar vi Torslanda och styr mot Bengtsfors drygt två timmar bort. Idag är det dags för mitt första mountainbikelopp och precis som när jag åker tjejvasan på skidor så undrar jag en kort stund varför jag har anmält oss. Jag är ju så långsam och otränad.
Strax efter nio är vi framme och går för att fixa med nummerlappar. Jag och Erik är anmälda till parklass mix 35 km och Lasse är inte anmäld alls. Vi blir välkomnade till loppet och frågar genast om vi får krångla till det lite. Erik vill hellre köra singel herr och starta tillsammans med en några år äldre klubbkompis, Fredrik, från CK Master. Lasse vill ta över Eriks plats i parklassen och åka lugnare tillsammans med mig. Efter lite hjälp fixar sig allt och vi kan sätta nummerlappar på våra cyklar och fixa oss iordning.
Klockan elva är det dags för de som ska köra 57 km att starta. Självklart vill vi se starten när tävlingsåkarna drar iväg. Det märks att det inte är långt till Norge från Bengtsfors för loppet lockar en del åkare från grannlandet också.
Nu är det dags att förbereda sig för vår start i 35 km loppet. Erik ställer sig längre fram med flera andra från CK Master. De vill köra på lite snabbare. Jag och Lasse ställer oss i bakre delen av startfältet tillsammans med ett par andra åkare från CK Master. Vi räknar med att ta det i vårt eget lite lugnare tempo.
Klockan tolv rullar vi ut från Bengtsfors. Vi vet att ca 70% av loppet kommer gå på grus- och asfaltväg och 30% på stig. Grus- och asfaltvägarna är av blandad sort från helfina och lättkörda till lite stökigare där skogsmaskinerna har varit framme.
Stigarna är också blandade från torrt och enkelt, lite lerigt och trögtrampat, till skogsmaskinernas sönderkörda hjulspår med härlig gegga och vatten, som Erik kör igenom och som jag och Lasse ibland leder cyklarna förbi. Det gäller att lyfta blicken lite från stigen ibland annars är det lätt att missa den fina utsikten och alla vårblommor.
Stoppet för sportdryck och lite energipåfyllning kommer sent i loppet när det är en knapp mil kvar till mål. Vi hörde flera längs banan som önskade en depå efter halva loppet eller när det var 15 km kvar. Det hade varit trevligt, men med egen dricksflaska och en energibar i ryggsäcken så klarar vi oss bra ändå. Efter drickastoppet känns det inte så långt kvar till mål. Bara några uppförsbackar kvar…
Till slut rullar jag och Lasse in över mållinjen där vi får våra snygga medaljer. Erik rullade in mer än en halvtimme före oss och hans klubbkompisar var ännu snabbare. De står och välkomnar oss i mål.
Vi får på oss lite varmt och tar en fika med alla vänner från CK Master. Nu väntar vi bara på att dagens superhjälte också ska komma i mål.
Vi fikar och väntar en stund tills vi hör speakern ropa ut i högtalarna att Pontus och Therese ska gå i mål. Erik cyklar ner i backen och möter dem och vi övriga ställer upp för att applådera och peppa dem hela vägen in i målet. Pontus är en superhjälte för han är bara tio år ännu och cyklar på en tung 24″ mountainbike. Nu cyklar han i mål tillsammans med sin mamma och han är inte sist utan det finns ytterligare cyklister kvar ute på banan. Hela gänget kom i mål och jag har klarat mitt första mtb-lopp. På vägen hem mot Torslanda blir det ett sista stopp för gemensam middag.
29 december, 2018
[…] jag ihop med en av Eriks frågor: Vilket långlopp var roligast att köra – Bockstensturen, Dalsland XC eller något annat? Jag svarar Annas fråga som kom först: Jag kanske saknar frågan om hur det […]