I söndags hade jag en riktig högtidsstund i naturen. Jag fick den stora förmånen att få guida en grupp strövare på Skändlaberget där jag i våras lade ut 7 geocacher. Det fick en livlig början då vi kom fram med bilen, och alla strövarna hoppade runt stolpen som innehåller den första – eller sista – geocachen. Jag var först orolig att jag hade kommit för sent, men Jenny Pelli som är ledare för gruppen försäkrade mig om att jag var i helt rätt tid. De hade helt enkelt börjat en timma innan!
Alla kom snabbt fram till mig och undrade om det var min cache och var i allsin dar den var någonstans, för de kunde inte hitta den på något vis! Allt var helt rätt så när som på att de inte hade verktyget som behövdes för att få fram burken. Jag var rätt välkommen kan man säga! Ur fickan fiskade jag fram det verktyg som behövdes – sen fick de fundera lite på ledtråden som de givetvis redan hade läst. Till slut gick det upp så sakteliga för dem allihop, och sekunderna senare var burken framme!
Alla var rätt nöjda med att ha lyckats få fram en D5-a (en geocache med svårighetsgrad 5) och var väldigt pigga på att fortsätta! Man kan lätt säga att det gick i rasande fart, men vid ”Skändla 2” avtog farten lite och det började komma önskemål på fikapaus. De hade ju hållit på sedan 13:00. Vi bestämde att vi skulle ta första ledtråden på den lilla multicachen (som egentligen var mer av mysteriecache) på väg till fikastället. På vägen dit fick vi tagit ”Skändla 3” också.
Fikat smakade jättefint med utsikt och allt! Omladdade tog vi den andra ledtråden till multin och letade snabbt reda på den. Lite klurig var den, och det var ett tag sedan jag själv var där, så jag fick anstränga mig lite, men sedan hittade vi den lille rackaren!
Vi gick ner till den vanliga stigen efter att ha gått helt orösat en bit och älgat oss fram över stock och sten. Den nästa cachen var magnetisk, och det tog ju inte så lång tid för gänget att räkna ut att det måste vara flygfyren intill. Snabbt hittades den också.
Däremot kände jag att ledtråden till ”Skändla 5” krävde lite mer ingående förklaring eftersom den byggde på ett par filmsekvenser de omöjligt kunde ha känt till. Ledtråden till denna lyder ”Ex parrot became Wanda”. Jag berättade i målande ordalag om hur den stackars granen jag hade klättrat upp i för att placera burken hade fått ett par grenar brutalt avtrampade utav någon som inte hade bedömt sin vikt ordentligt. Jag var helt enkelt tvungen att flytta cachen från hängande i en gran till gömd någon annan stans, det fick bli en fisk!
Vi ser att klockan börjar bli mycket och börjar dra oss tillbaka mot bilarna och föräldrar som väntar. En sista cache hinner vi med på vägen. Inte heller denna ger ungdomarna några problem utan den hittas snabbt! Jag ger dem lite ledtråd genom att stå lite vid sidan om och snegla på cachen med ett glatt finurligt leende. De ser det ganska snart! En av dem säger ”Jag går till Lasse för han står där och ser så finurlig ut!” Jag skrattar och säger att visst – men jag står inte exakt vid den…
Alla är helt överens om att det måste bli en tredje gång. Jag har ju en runda till som de inte har varit på, och vi har en fantastisk vår som kommer efter nyår! I vår tar vi oss an Bronsålderssundet med alla cacher jag lagt där!
Detta är de cacher vi tog på vår promenad:
- Skändla 7
- Krabbelur
- Skändla 1
- Skändla 2
- Skändla forntidsvandring
- Skändla 3
- Skändla 4
- Skändla 5
- Skändla 6
…och här är spåret min GPS ritade under promenaden:
