Första maj och fint väder, som upplagt för en sedan länge planerad tur till Åkulla bokskogar öster om Varberg. Eftersom vi aldrig varit där och cyklat mountainbike tidigare så vet vi inte vilka delar av skogarna som är finast att cykla i. Någonstans på nätet har jag läst att Nabbens naturreservat ska vara fint med fina stigar i bokskogen. Vi kör till Åkulla friluftsgård där vi parkerar och lastar av våra cyklar. Vi bestämmer oss för att starta med Bockstensrundan som ska gå genom Nabbens naturreservat. Kanske kan vi hitta Bockstensmannen längs vägen 🙂
Vi väljer motsolsvarv och kommer snabbt in på fina stigar som är härligt lättkörda. Jag som ofta brukar fega ur när det blir lite tekniskt njuter för fullt. Små enkla tekniska svårigheter dyker upp här och där längs stigen men med mellanrum så att man faktiskt klarar av de allra flesta, både lite stenar och en smal spång bl.a.
Vi letar efter Bockstensmannen men hittar mest en och annan geocache, som finns gömd här och där längs stigen och blir små naturliga pauser.
Till slut kommer vi fram till en liten parkering och plötsligt så känns det som att vi är nära att hitta den där Bockstensmannen. En hundra meters avstickare och där ska det vara berättar skyltarna. Men nej, inte här heller. Det här var fyndplatsen där man hittade honom 1936.
Vill man se honom så får man bege sig till museet i Varbergs fästning. Efter lite sen lunch vid sjön vid friluftsgården så beslutar vi oss för att vi måste hitta honom till slut.
Cyklarna lastas på bilen och vi far in mot Varberg och fästningen. I lätt smutsiga cykelkläder traskar vi in på fästningen och hittar museet. De har öppet nästan en timma till. Ska vi hinna hitta honom? Upp en trappa, så in till höger, genom två salar och där ligger han i en glasmonter. Ett skelett med påle spetsat genom hjärtat, lockigt hår och kläder bevarade. Oerhört välbevarad för att vara från 1300-talet.
Spännande att till slut få se honom. För Lasse och Erik är det första gången och själv har jag inte varit där sen klassresan i trean när jag var tio. Kommer på att Bockstensmannens hjärna i en glasburk gjorde stort intryck på mig. Och, jo, den finns också kvar!
Åkulla bokskogar är klart värt fler besök!